---

*RING* *RING* 
Jag vaknade från min djupa sömn av att min flickvän Jessie ringde, (ja, jag är bisexuel)

-Hej...Svarade jag nästan medvetslöst. 
-Hej gumman! Du kommer till skolan idag va? 
-Jag är väll tvungen... 
-Men jag kommer till dig vid halv som vanligt! Ses! Sa Jessie och la sedan på. 
Jag kollade på klockan, 07:20, oj! Hon kommer ju strax! Jag skyndade mig upp ur sängen och tog bara fram några kläder jag hittade, en mjukiströja och ett par svarta strumpbyxor. Jag gjorde mig klar och klädde sedan på mig, och när det bara var fem minnuter kvar tills Jessie kom så sprang jag istället ut för att möta henne. Men mitt i allt springande så råkade jag springa på Zayn...Jag kollade upp i hans bruna ögon och började sedan att skaka. 
-Förlåt...Sa jag försiktig och skulle precis springa därifrån när han tog ett hårt grepp om min arm. Jag kände hur blodet försvann i armen och försökte att slita mig loss. 

-Vart tror du att du är på väg? Sa han och började att dra i mitt hår med hans andra arm. 

Jag skrek innombords fast jag kände att jag fortfarande var tvungen att svara. 

-Till...till...Jessie! Sa jag och bet han i armen han höll i mitt hår. Han skrek och släpte taget om både armen och håret och sen sprang jag så snabbt jag bara kunde därifrån. 
När jag hade kommit en bit ifrån han så slutade jag att springa och började att gå i normal tackt istället. 

När jag sedan kunde se Jessies hus tona fram i dimman så kunde jag också se henne gå bara några meter frammför mig. 
-Jessie! Sa jag och sprang gråtandes fram till henne. 

Jessie förstod precis vad som hade hänt och kramade om mig hårt. 
Jag tog tag i hennes hand, torkade sedan bort tårarna och började sen att gå mot skolan. 

-Är det inte lebb paret! Kunde vi höra Louis ropa när vi var framme vid skolan och sen hörde vi hur resten av skolan började att skratta. 
Jag och Jessie försökte att inte ens bry oss och gick istället raka vägen in till skåpen.
-Vad har du för först lektion? Frågade jag Jessie. 
-Matte..du? 
-Drama..

-Bättre än matte iallafall! 
-Ja..
-Men min lektion börjar om fem minnuter! Så jag måste dra! Sa Jessie och kysste mig sedan. 
Jag tog fram min drama bok, låste skåpet och gick sedan mot drama rummet. 
På vägen dit såg jag Harry och Liam...Nej! Tänkte jag för mig själv, men det fanns ingen annan väg dit och lektionen började om bara tre minnuter. 
Okej, nu eller aldrig! Tänkte jag och med raska steg snabt förbi dem. 

Ja! De såg inte mig! Sa jag till mig själv och andades ut. 
Jag gick in i klassrummet och den första jag fick se var Zayn! Fan! Aja, det är iallafall lektion, tänkte jag och satte mig ner vid en ledig bänk. 
Jag tog fram min drama bok och sen började drama läraren Mr.Owl att prata om nått med apelsiner och meloner. Eftersom att jag inte fattade ett skit så tog jag fram min mp3 och började att lyssna på en svensk metal grupp som hette Dead By April, och om ni undrar så är jag halv svensk. 
*RIIIIIING* 
Det ringde ut för rast. Jag la ner mp3 i väskan och gick sedan ut för att möta Jessie vid våran speciella mötesplatts, bakom skolan! För dit tordes ingen att gå. 
Men när jag kom dit så var hon inte där! Jag satte mig ner och väntade, men när det hade gått en timme och nästa lektion skulle börja så vart jag orolig. 
Jag gick in i skolan igen för att se om mobbarna var där, men som jag hade misstänkt så var dem inte det. 
Jag sprang ut gråtandes från skolan, hela vägen hem. 
-Vad gör du hemma nu?! Sa mamma strängt. Men jag orkade inte svara, utan sprang bara upp till mitt rum och låst dörren efter mig. 
Jag tog fram min gammla Nokia mobil från stenåldern och ringde Jessie. 
-Hejj...kunde jag höra en bekant röst svara, fast det var inte Jessies...
-Hej...svarade jag och kom sedan på att det var Niall. 
-Du kanske vi snacka med Jessie? Sa han och började att gabskratta. 
-Vad fan har ni gjort med henne?! 
-De vill du bra allt veta! Sa Niall och jag kunde höra Jessie skrika i bakgrunden och sen hur nån slog henne. 
Tårarna rann ner för min kind. Jag la på telefonen och kastade den sedan i väggen. 
Varför var det just hon som skulle bli våldtagen?! De kunde ju lika gärna ha varit jag! Jag tog fram kniven och skar fler djupa sår i mitt andra ben. Just nu kände jag att jag inte alls ville leva mer. Jag gick ner till garaget och letade efter ett hårt och krafftigt rep. 
Jag hittade nått liknande av det jag sökte och sen sprang jag ut, och sprang, sprang och sprang, enda fram till bron som gick från Dover där jag bodde till Calais i Frankrike. 
Jag grät, jag ville inte leva längre. Jag knöt repet runt ena stolpen på bron och sen andra änden runt min halls. 
På fem hoppar jag! Tänkte jag och började att räkna. 
Ett...Två...Tre...Fyra...FEM! 
Precis när jag hoppade kännde jag hur nån tog tag i mig och drog upp mig, och sen försvann allt, det vart svart.